onsdag 21 juli 2010

Marianne Berg(V) och Sexköpslagen

I dagens Expressen har Marianne Berg(V) och Camilla Lindberg(Fp) skrivit en debattartikel där de argumenterar för att avskaffa sexköpslagen. Som tur är vänsterpartiet för sexköpslagen men jag tycker ändå att det är problematiskt att en högt uppsatt vänsterpartist argumenterar för att avskaffa sexköpslagen.

Tvärtemot vad Lindberg och Berg hävdar så kom sexköpslagsutredningen fram till att sexköpslagen har motverkat gatuprostitution, internetprostitution och trafficking. Internetprostitution har förvisso ökat men inte alls i samma utsträckning som i våra nordiska grannländer där sexköp har varit lagligt.

Vidare hävdar Lindberg och Berg att staten genom sexköpslagen "kontrollerar sexuell aktivitet mellan samtyckande vuxna". Där är de helt fel ute. Staten förbjuder bara en ekonomisk transaktion. Så länge samtycke finns får folk knulla precis hur de vill. För alla vänsterpartister borde det vara oproblematiskt att förbjuda ekonomiska aktiviteter som är skadliga för individer och samhället. Till exempel vill den absoluta majoriteten av vänsterpartister förbjuda vinster i friskolor. Det är mäns efterfrågan efter sexuella tjänster som är orsak till sexslaveri och trafficking. Utan sexköpare ingen trafficking. Sexköpslagsutredningen visar på att färre män kan tänka sig att köpa sex efter att sexköpslagen infördes. Ekvationen är enkel färre sexköpare=mindre trafficking.

Lindberg och Berg argumenterar även för att sexköpslagen gör sexsäljarna mer utsatta. De menar att sexköpslagen hindrar sexköpare från att anmäla om de misstänker att sexsäljaren säljer sex under tvång. De hävdar också att sexköpslagen exporterar problemen utomlands. Det är bara att jämföra med hur sexsäljarna har det i ett land där sexköp är lagligt, nämligen Nederländerna [länk]. De senaste 10 åren har 57 prostituerade blivit mördade i Nederländerna. Problemen med trafficking är större än i Sverige. Det finns siffror som tyder på att 70-80% av sexsäljarna är tvingade till sin verksamhet. Majoriteten av sexsäljaren kommer från fattiga länder i Afrika och Östeuropa. Andelen holländska män som åker till Thailand och andra asiatiska länder som sexturister är också högre i Nederländerna än i Sverige. Med andra ord kan vi dra slutsatsen att en slopad sexköpslag kommer inte leda till bättre villkor för de prostituerade.

Det vi måste göra är att skärpa lagstiftningen mot sexköp och lagföra fler sexköpare. Ju färre män som köper sex desto färre människor som faller offer för trafficking. Att lagföra sexköpare står inte i motsättning till att slå till hårdare mot kriminella nätverk som sysslar med sexhandel. Sen är det viktigt att öka insatserna för att hjälpa prostituerade som vill hitta vägar ut ur prostitutionen. På en punkt håller jag med Lindberg och Berg. Det är viktigt att motverka stigmatiseringen av sexsäljarna. Det finns ingen skam i att sälja sex. All skam hamnar hos de män som köper sex.

Kvinnor och fri programvara

Kvinnor är underrepresenterade i IT-branschen i stort. Ännu värre är det tyvärr inom rörelsen för fri programvara och öppen källkod. Det är ett stort problem eftersom rörelsen för fri programvara har potential att vara en demokratisk rörelse som förbättrar vårt samhälle. Men då kan den inte stänga ute stora grupper.

I samband med en en konferens om kvinnor inom fri programvara som anordnades av FSF bildades en grupp. De identifierade flera problem och har föreslagit strategier för att få in flera kvinnor i rörelsen för fri programvara [länk] . Några av problemen är sexism, osynliggörande och problem med att hitta finansiering. Ett problem de inte tar upp är att kvinnor oftast har ett större ansvar för hem och barn. Män har helt enkelt mer fritid som de kan lägga på att engagera sig i projekt för fri programvara. Några av strategierna som de föreslår är att lyfta fram aktiva kvinnor, epost-lister som bara är öppna för kvinnor och betalda praktikplatser för kvinnor.

måndag 19 juli 2010

Queerfeminism

Innan jag börjar är det nog bäst att jag redogör för min position. Jag är främst inspirerad av socialistisk feminism och radikalfeminism. Sen känner jag en viss aversion för allt som har prefixet post. Med det sagt så har jag försökt vara så öppen som möjligt när jag läste Judith Butlers Gender Trouble. Jag har försökt läsa den flera gånger och gett upp men nu lyckades jag ta mig igenom den. Jag tyckte att den var mycket svårläst och jag är långt ifrån säker på att jag har tolkat den rätt.

Judith Butler driver socialkonstruktivismen väldigt långt. Hon menar att inte bara genus utan könet i sig är en socialkonstruktion. Enligt Butler skapas könstillhörigheten av performativitet. Performativitet handlar inte om ett frivilligt gestaltande utan om upprepande handlingar och språkbruk som är påtvingade av den obligatoriska heterosexualitet. Butler använder begreppet den heterosexuella matrisen för att beskriva den obligatoriska heterosexualiteten och bindningen av könsidentitet till kroppar. Den heterosexuella matrisen är ingenting som är naturligt utan upprätthålls med makt.

På ett plan kan jag hålla med om att kön inte är väldefinierat t.ex. finns det transsexuella och människor som har oklart biologiskt kön. Dock är jag orolig för att man osynliggör mäns förtryck av kvinnor om man bortser från kategorierna man och kvinna. Carin Holmberg tar upp ett bra exempel i senaste numret av Bang [Länk]. Hon diskuterar om man ska använda begreppet "mäns våld mot kvinnor" eller "våld i nära relationer". Argumentet för att använda "våld i nära relationer" är att det inkluderar våld i homosexuella relationer. Jag har förståelse för att man vill synliggöra våld i homosexuella relationer men om man använder begreppet "våld i nära relationer" så osynliggör man att den vanligaste situationen är att män brukar våld mot kvinnor.

Jag tycker att queerfeminism och poststrukturalistiska feminister har en poäng när de kritiserat feminismen för att ha utgått från en vit heterosexuell medelklass kvinna. Men jag tycker de går för långt när de hävdar att det inte går att uppnå generaliserbar kunskap. För att uppnå användbara analytiska modeller tror jag det är nödvändigt att använda generaliseringar och förenklingar. Det innebär inte att dessa modeller inte representerar verkligheten.

En bra kompromiss mellan poststrukturalistisk feminism och traditionell feminism är begreppet intersektionalitet. Det innebär att man ser att flera olika förtryck kan samverka och skapa olika upplevelser. Förtrycket kan riktas mot sexualitet, klass, etnicitet, kön m.m.

söndag 18 juli 2010

Konkret feministisk politik

Om vi vill ha någon förändring räcker det inte att diskutera och skriva om feministisk teori. Utan det krävs konkret politiskt arbete. Ida Legnemark riksdagskandidat för vänsterpartiet och lokalpolitiker i Borås pressenterar [här] ett mycket bra förslag på hur den lokala kulturpolitiken kan baseras på feministiska tankegångar.

Masculinities av Raewyn Connell

Nu när Michael Kimmel dök upp i förra inlägget kan det passa med att skriva ett par ord om en av de andra förgrundsgestalterna inom maskulinitetsforskningen, nämligen Raewyn Connell.

Jag har aldrig förstått varför det behöver finnas ett särskilt forskningsfält som heter maskulinitetsforskning. Varför kan det inte rymmas inom genusvetenskap? Jag tycker dock att det har ett värde att studera maskuliniteter och hur de reproduceras. Men det är viktigt att man har ett kritiskt perspektiv och utgår från feminismen. Sen är det även viktigt att man inte fastnar i androcentrism. Fokus ska ligga på de negativa konsekvenser maskuliniteter har för både kvinnor och män.

Så vitt jag förstår är Raewyn Connels Masculinities en av de viktigaste verken inom maskulinitetsforskningen. Hon menar att det finns flera olika typer av maskuliniteter som har olika högstatus. Generellt sätt menar Connel att alla dessa maskuliniteter är överordnade kvinnor. Det som Connel benämner som hegemonisk maskulinitet har högst status. Den hegemoniska maskuliniteten behöver inte alltid upprätthållas av verkliga män. Den kan upprätthållas genom fiktiva karaktärer som t.ex. superhjältar i serietidningar. Poängen är att alla män måste förhålla sig till den hegemoniska maskuliniteten. Det är de som ingår i den hegemoniska maskuliniteten som betraktas som "riktiga män". Vad som betraktas som hegemonisk maskulinitet är inte statiskt utan den kan utmanas av andra maskuliniteter.

Några av andra maskuliniteter Connel tar upp är underordnade, delaktiga, marginaliserade och oppositionella/feministiska maskinuliteter. Den underordnade maskinuliten utgörs främst av homosexuella män. De riskerar att bli utsatta för våld och stigmatisering. De ligger längst ifrån den hegemoniska maskuliniteten. Den delaktiga maskuliniteten uppbärs av män som lever förhållandevis jämställda liv men drar stora indirekta fördelar av den patriarkalaordningen. De gör ingenting för att motverka patriarkatet utan de har ofta svårt att inse sin egen privilegierade position. Den marginaliserade maskuliniteten uppbärs av män som inte har tillgång till makt t.ex. män som tillhör en diskriminerad etnisk minoritet. Män som uppbär den oppositionella/feministiska maskinuliteten tar tydligt avstånd från den patriarkalaordningen. Connel redovisar empiriska resultat från undersökningar av män som tillhör alla dessa maskinuliteter. Resultaten rör frågor som kvinnosyn, syn på feminism, homofobi, relationer till andra män m.m.

Jag tror det är viktigt ur feministisk synvinkel att kritiskt granska maskinuliteter och hur de reproduceras. I och med att män som grupp är överordnade är det de som har störst ansvar för upprätthållandet av patriarkatet. Därför är det viktigt att undersöka hur man gör för att förändra män.

torsdag 15 juli 2010

Michael Kimmel och "pojkkrisen"

Michael Kimmel är en välkänd profeminist och maskulinitetsforskare. Han har tillsammans med DEJA (Delegationen för jämställdhet i skolan) gett ut en rapport om pojkars sämre prestationer i skolan. Rapporten finns tillgänglig [här] och om ni inte orkar läsa rapporten så finns Kimmels seminarium från Almedalen tillgängligt [här].

Kimmel argumenterar mot de förklaringsmodeller som ger jämställdhetsarbetet i skolan skulden för pojkars sämre prestationer. Han avfärdar även biologiska skillnader mellan könen som möjlig förklaring. Det som är intressant med rapporten är att den ger ett internationellt perspektiv (främst från USA). Problemet med att pojkar presterar sämre än flickor och är underrepresenterade i den högre utbildningen verkar vara spritt i hela västvärlden. Kimmel menar att problemet med sämre prestationer inte gäller alla pojkar utan främst pojkar från arbetarklassen och etniska minoriteter. Kimmel menar att bland dessa pojkar finns en antiplugg kultur. Det anses helt enkelt "fjolligt" att plugga. Lösningen som Kimmel föreslår är att föräldrar och pedagogisk personal ska hjälpa dessa pojkar bredda sin mansroll.

Personligen tror jag inte att det räcker med att bredda mansrollen. Problemet är patriarkatet som upprätthåller mäns överordning över kvinnor. För att en man ska behålla sina privilegier är det viktigt att inte associeras med det som betraktas som feminint t.ex. att plugga. Slutsatsen blir alltså för att förbättra pojkars prestationer måste vi krossa Patriarkatet!!!

PS

Pojkars sämre prestationer och att män är underrepresenterade inom högskolenivå är givetvis ett problem. Men ett ännu större problem är att kvinnodominerade yrken med krav på högskoleutbildning ger sämre betalt än mansdominerade yrken som inte kräver mer än gymnasieutbildning.

onsdag 14 juli 2010

Det personliga är politiskt

"Det personliga är politiskt" är ett klassiskt feministiskt slagord. Dess ursprung är omtvistat men det var Carol Hanisch som populariserade det genom sin artikel Personal Is Political. Artikeln är ett försvar för medvetenhöjande grupper gentemot de som hävdade att det bara var en form av terapi. Hanisch skriver bland annat: " The very word “therapy” is obviously a misnomer if carried to its logical conclusion. Therapy assumes that someone is sick and that there is a cure, e.g., a personal solution. I am greatly offended that I or any other woman is thought to need therapy in the first place. Women are messed over, not messed up! We need to change the objective conditions, not adjust to them. Therapy is adjusting to your bad personal alternative."

Hanisch tydliggör hur absurt det är att skuldbelägga kvinnor för mäns förtryck av kvinnor. Hon menar att medvetenhöjande grupper är ett verktyg för att flytta fokus från det personliga till det politiska. Det blir möjligt genom gemensamma erfarenheter att agera kollektivt mot mäns förtryck.

Jag tycker att "Det personliga är politiskt" fortfarande är ett högst aktuellt slagord. Dels för det lyfter fram frågor som traditionellt ansetts privata som det obetalda hemarbetet. Dels för att det bryter skuldbeläggandet av kvinnor. Hur ofta hör vi inte att kvinnor måste bli bättre på att ta för sig, bli bättre på att löneförhandla osv? Det spelar ingen roll hur jävla duktig en förskollärare blir på att löneförhandla hon kommer ändå tjäna mindre än en ingenjör. DET PERSONLIGA ÄR POLITISKT!!!

Judith Jarvis Thomson: A Defense of Abortion

Den feministiska filosofen Judith Jarvis Thomson skrev 1971 den klassiska artikeln A Defense of Abortion. Den har en intressant vinkel. Den flyttar fokus från fostret till kvinnans rätt över sin kropp. Mycket av debatten kring aborträtten hamnar i gränsdragnings diskussioner om när fostret ska betraktas som människa. Thomson utgår istället från att fostret kan betraktas som en människa från befruktningsögonblicket. Det är inte åsikt hon själv hyser utan bara ett antagande hon använder i sin argumentation. Med den utgångspunkten drar hon slutsatsen att abort i flera fall är ok ändå: "nobody is morally required to make large sacrifices, of health, of all other interests and concerns, of all other duties and commitments, for nine years, or even for nine months, in order to keep another person alive".

Thomson når den slutsatsen genom att argumentera för att en människa(fostret) inte har rätt att tvinga en annan människa att upplåta sin kropp även om hens överlevnad hänger på det. Om jag ska vara helt ärlig menar Thomson att fostret har en begränsad sådan rätt. Det är dock en rätt som jag själv är lite skeptisk till.

Det briljanta med A Defense of Abortion är de målande tankeexperiment som lyfter aborträtten till ett mera generellt plan rörande människors rätt till sin egen kropp. Till exempel används ett mycket underfundigt exempel med en violinist: "You wake up in the morning and find yourself back to back in bed with an unconscious violinist. A famous unconscious violinist. He has been found to have a fatal kidney ailment, and the Society of Music Lovers has canvassed all the available medical records and found that you alone have the right blood type to help. They have therefore kidnapped you, and last night the violinist's circulatory system was plugged into yours, so that your kidneys can be used to extract poisons from his blood as well as your own ... and the violinist is now plugged into you. To unplug you would be to kill him. But never mind, it's only for nine months."

Thomson lyfter även frågan om kvinnan inte ska tvingas att ta ansvar för fostrets överlevnad eftersom hon (under förutsättning att hon inte har blivit våldtagen) är medskyldig till fostrets uppkomst. Återigen används ett underfundigt exempel: " If the room is stuffy, and I therefore open a window to air it, and a burglar climbs in, it would be absurd to say, "Ah, now he can stay, she's given him a right to the use of her house--for she is partially responsible for his presence there, having voluntarily done what enabled him to get in, in full knowledge that there are such things as burglars, and that burglars burgle.'' It would be still more absurd to say this if I had had bars installed outside my windows, precisely to prevent burglars from getting in, and a burglar got in only because of a defect in the bars."

Jag tycker Judith Jarvis Thomson för en mycket värdefull argumentation. Dels för att den flyttar fokus från fostret till kvinnans rätt till sin kropp. Dels för att den erbjuder argument mot de som vill sänka tidsgränserna för aborträtten. Eventuellt skulle det utifrån Thomson artikel gå att argumentera för att ta bort tidsgränsen helt och hållet.